Släktforskning

berättelser om min släkt

Karolina Wilhelmina 1858-1934

När man som jag släktforskar så letar man ibland på nätet och hittar saker som man blir glad av. Någon som också letar efter sina rötter har lagt ut sin forskning och ett foto på Karolina Wilhelmina Carlsson Örn, en syssling till min mormor Anna Matilda Sundin. Jag har tänkt mycket på familjen och försökt att hitta dem i Östersund men misslyckats eftersom de hade hamnat i Näskott en församling utanför staden. Plötsligt fanns de där och det blev en historia.

                                                                 

Karolina Wilhelmina föddes i Kuddby i mitten av 1800-talet, föräldrarna var Carl Otto Carlsson Örn och Carolina Torin. Fadern var statdräng och familjen flyttade runt i Kuddby i hopp om att få bättre villkor hos bönderna. När Karolina Wilhelmina var nio år blev de bostadslösa och hamnade i den så kallade restlängden i Norrköpings Sankt Johannes. I början av 1870-talet flyttade Karolina Wilhelmina till centrala Norrköping och där träffade hon sin blivande man Karl Jakob Julius Sandberg och flyttade med honom till kvarteret Karbin. Karl var spinnare och arbetade inom textilindustrin. Deras dotter Signe föddes år 1880.

Som så många andra som strävade efter att få bättre levnadsvillkor lämnade Karl hemmet för att söka lyckan i Amerika, kanske med tanken att tjäna pengar och sedan återkomma till Sverige eller sända pengar så att den lilla familjen kunde komma efter. Karolina försörjde sig och dottern genom att arbeta som sömmerska. Efter flera år av väntan så tröttnade Karolina och begärde skilsmässa. Hon träffade också en ny man.

Runt midsommar 1885 gifte hon om sig med Karl Robert Borglund. Han var överskärare på en av de textilfabriker som det fanns så gott om i Norrköping under den här tiden. Som överskärare beredde han tyget efter vävningen genom att rugga upp det och sedan klippa luggen med en överskärarsax. Tillsammans med överskärare Borglund fick Karolina barnen Klemens och Regina. När de var respektive tvåochetthalvt och ett halvår gamla flyttade hela familjen från Norrköping. De gav sig iväg mitt i sommaren och målet var Östersund i Jämtland. Det är svårt att tänka sig att man kunde dra runt med barnen över halva Sverige, men järnvägen till Östersund fanns sedan 1879, så för att vara på 1800-talet var det ju ett bekvämt sätt att förflytta sig långa sträckor med tåg.

Det var i Vaplan, Näskott som ligger strax utanför Östersund som de satte sina bopålar och där fick Karl arbete som färgare. I mitten av 1800-talet hade man anlagt såg, kvarn, brännvinsbränneri, tegelbruk, vadmalsstamp, färgeri, järnmanufakturverk och pappersbruk. I Vaplan föddes sonen Torvald. Familjen bodde i Näskott under tiden 1891-1893. Därifrån bröt man upp och flyttade mot Stockholm och vidare till Pojo i Finland. Pojo ligger i samma område som Karis och Ekenäs, ett stort textilområde. I Finland utökades barnaskaran ytterligare med två flickor Ester och Elsa. Nu bestod familjen av sex barn två pojkar och fyra flickor.

År 1902 återvände de till Norrköpings Sankt Olai där Karl fick anställning inom textilindustrin som appreturmästare. Appreteringen tillhörde det sista momentet i textiltillverkningen. Det betydde att man bearbetade tyget så att det fick en styvare och glansigare struktur. Det var olika kemikalier som användes, som inte var snälla mot kroppen. I januari 1904 dog sexbarnspappan av lungförtvining och kallbrand. Han var bara 46 år. Karolina fick återuppta sömnaden och de tre yngsta flickorna fick hjälpa till med försörjningen som karamellarbeterskor. Alla barnen gifte sig levde ända upp i ålderdomen.

Karolina Wilhelmina avled i Norrköping 76 år gammal. Hennes förste man spinnaren Sandberg återkom från Amerika till Sverige och Stockholm 1894 och fick anställning som skoarbetare. Han gifte också om sig och fick en son Karl Herman Julius.