Släktforskning

berättelser om min släkt

Ett kvinnoöde i Vånga socken i Östergötland

Då livgrenadjären Anders Gerstedt dog 1819 fanns tre av hans barn i livet. Hans hustru Cajsa hade fött sex barn. Det näst äldsta barnet dog knappt 1 år gammalt och ett tvillingpar dog strax efter födseln. Uppväxten för barnen borde ha varit ganska trygg. På torpet fanns en stut, en kviga, ett får och en gris och inne i stugan fanns ett väggur, ett skåp, en soffa och en vävstol. Cajsa kunde klä sig i en grön klänning och en väst när hon ville vara fin. I bouppteckningen - avdelningen för Husen står ”En Stugubyggnad, nyligen uppsatt ock är ännu utan Tak ock Innanrede, hvarför den icke kan wärdera till mera än 16,00. Wid detta hemman har Enkan En liten Åker Lycka till Arrende af Erland Erlandsson i Gerstad för årlig skatt, hvilken Enkan Sjelf Sig åtagit godtgöra, också på nämnde Lycka i Höst utfådt 6 kappar Råg som wärderas till 2,30.” Där finns också skrivet ”Vad stugubyggnaden beträffar har änkan sig åtagit efterhand färdiggöra och således blir stugan för barnen och änkans räkning utan någon delning för närvarande. Att all egendom är av mig redeligen uppgiven kan jag med ed styrka om så fordras.” Anna Cajsa Persdotter. Cajsas hem var efter bouppteckningen värt 25,93 riksdaler när alla skulder var betalda och hon kunde bo kvar i torpet Måsudden i Rystad församling.

Som de flesta kvinnor som blivit änkor vid den här tiden så gifte Cajsa om sig när hon hade varit ensam i drygt ett och ett halvt år med tjänstedrängen Carl Magnus Djurling. Han kom som barn tillsammans med sin syster till Östergötland från Barnhuset i Stockholm. Föräldrarna sidenvävargesällen Eric Djurling och Anna Christina Staaf hade kommit i obestånd med rättvisan och kunde inte längre ta hand om sina barn.

Rystad C:5 1801-1830 sid 243

I Måsudden föddes i december 1821 tvillingarna Maria och Johan. När Maria var 15 år flyttade hon till Torp i Slaka för att bli piga. Hon bytte sedan arbetsplats varje år. 1843 kom hon till Torlunda i Vånga och där födde hon 1845 en son som fick namnet Carl Johan. Både födsel och dop ägde rum i Nedre Torlunda, där hon fick hjälp av torparen och hans hustru. I och med att Maria födde ett barn så miste hon sin arbetsplats, ingen ville längre anställa henne. Moraltänkandet var högt ute på landsbygden och hon drog skam både över sig själv och över sin arbetsgivare. Sex veckor efter barnets födelse var hon tvungen att genomgå kyrktagningen som var en tacksägelseritual där kyrkan skilde ut ogifta och trolovade mödrar. Sonen var avlad i lönskaläge och det var straffbart för kvinnan när det inte fanns någon man som lovat henne trolovning eller äktenskap. Hon kunde om hon ville stämma mannen så att hon fick ett underhåll till barnet. Hennes eget straff var att betala två daler till kyrkan och genomgå enskild absolution, vilket innebar att prästen läste ett skarpt förmaningstal i sakristian med två vittnen som lyssnade. Maria hamnade på Socknen och det innebar att hon inte hade något eget hem utan fick gå runt och hjälpa till med sysslor som var tunga och svåra som ingen annan ville göra. Dessutom hade hon ett barn att hålla reda på. Maria var 24 år gammal och livet var hårt, men hon hade säkert inte gett upp hoppet om att träffa en man som hon kunde gifta sig med. År 1848 träffade hon Anders Peter Carlsson från Stjärnorp och fick med honom sonen Anders Petter som föddes i oktober samma år, då befann hon sig i Sten i Vånga och det var familjen där som agerade som faddrar. Men gift blev hon inte utan hon fick fortsätta sin hårda kamp för att skaffa mat till sina små pojkar. I augusti föddes ännu ett barn, sonen Bengt. Under förlossningen vistades Maria i Västerängen hos Anders Jönsson och hans hustru Maja, ett barnlöst par. Sorgligt nog dog Bengt i januari året därpå. Både Anders Peter och Bengt fick efternamnet Bengtsson, likaså dottern Anna Stina som kom till världen i december samma år. Barn nummer fem, en flicka Karolina föddes 1856 i Boberg. Samma år placerades äldste pojken Carl Johan ut i ett nytt hem på församlingens bekostnad. Först hamnade han i Gränstorp och därefter på Hagtorpet, där han också konfirmerades. Han återvände därefter till Gränstorpet och stannade där ett par år för att sedan klara sig själv. Två flickor till fick se dagens ljus, Johanna i Sätra 1859 och Matilda i Balderum 1865, ingen överlevde barnaåren. När Maria födde Mathilda var hon 47 år gammal. De tre sista flickorna fick efternamnet Andersson. I födelseboken står det att smeden Anders Carlsson var far till Mathilda och då undrar man om det är samme Anders Peter Carlsson som erkänner sig vara far till Anders Petter.

Under 20 år födde Maria sju barn. I sextio år gick hon runt i socknen utan att ha ett eget hem. Hur klarade hon sig? Prästen har skrivit i husförhörslängderna att hon hade fallandesot eller epilepsi, en typ av krampanfall i hjärnan. Var det kanske därför som hon inte gifte sig. Epilepsi var ju på den tiden ett äktenskapshinder. Eller levde hon i något slags samboförhållande som inte registrerades i husförhörslängderna? Kanske var det bara så att när hon födde sitt första barn så blev hon utfryst ur församlingen som inte ville hjälpa henne till en ny plats som piga. Eftersom hon stannade i Vånga så måste hon ju i alla fall haft vänner som gav henne hjälp när hon födde sina barn och på något sätt måste hon ju ha fått mat till sig och sina barn. Troligtvis var hon en mycket stark kvinna. Maria Carlsdotter Djurling blev 83 år 10 månader och 16 dagar gammal.

Maria hade ju en tvillingbror Johan som det socialt sett gick mycket bättre för. Han utbildade sig till murare och fick det så bra att han till och med står som gårdsägare i Linköpings husförhörslängd. Han bytte ut namnet Djurling mot Rylander. I december år 1851 kom katastrofen till familjen. På juldagen dog familjefadern Johan endast 30 år gammal i smittkoppor och efterlämnade hustru och två små pojkar sju och fyra år gamla. Hustrun Brita Katarina gifte aldrig om sig. Det gick bra för barnen. Den äldste sonen August blev målare och flyttade till Stockholm. Yngste sonen Johan blev skollärare först i Rejmyre i Östergötland och sedan i Stärte i Hälsingland.

Hur gick det för Marias barn?

Carl Johan hamnade när han var 11 år i ett fosterhem som bekostades av församlingen. Han bodde i olika fosterhem i två-årsperioder, först i Gränstorp och sedan i Hagtorpet och till slut Gränstorp igen. När han bodde i Hagtorpet konfirmerades han. Carl Johan arbetade först som dräng och sedan som spiksmed. På 1870-talet arbetate han vid järnvägen som då byggdes, först Norrköping – Linköping och sedan Finspång – Påhlsboda. Han avslutade sitt yrkesliv som vaktmästare på epidemisjukhuset i Finspång. Han gifte sig med Anna Sofia Petersdotter och fick en son Karl Emil. Carl Johan blev 75 år.

 Anders Petter var sexton år när han gav sig iväg för att arbeta som dräng. Han flyttade varje år och var säkert en orolig själ. Dessutom åkte han fast för fylleri och fick ett fängelsestraff på tre dagar med vatten och bröd. Två husbönder intygade också att han festat och haft begivenhet för dryckenskap. I mitten av sjuttiotalet värvades han till Svea Livgarde men det blev inte heller bra. Efter tre månader rymde han och dök inte upp förrän efter tre år och blev då anklagad för stöld. Han hade olovligt tagit en häst värd femhundra kronor. Han nekade men blev ändå straffad både för häststöld och för rymning. Han satt av straffet på Långholmen. Han återkom till sin hembygd från Svea Livgarde ett tiotal år senare och arbetade sedan som rallare. Anders Petter träffade också Alma och tillsammans fick de fyra barn utan att ingå äktenskap. Alma bodde tillsammans med sina föräldrar och inte förrän de dog, gifte hon sig med Anders Petter. Då var femte barnet på väg. Familjen sökte sig till Östra Eneby och flyttade sedan runt till närliggande socknar för att slutligen hamna på Fattighuset i Risinge. Anders Petter försökte även försörja sig som skomakare. Han blev 71 år.

Bengt blev bara fem månader gammal.

Anna-Stina gifte sig med en man som var järnvägsarbetare. Paret fick inga barn. Hon blev 52 år.

Karolina började arbeta som piga när hon var femton år. Hon gifte sig med statdrängen Karl August Andersson och fick med honom fem barn. När mannen dog flyttade hon till fattighuset i Vånga där hennes mor Maria bodde. I fattighuset arbetade Karolina som sköterska några år innan hon återigen gifte sig med statdrängen Karl Sixten Törndal och fick ytterligare två barn. Hon blev 67 år.

Johanna dog i lunginflammation när hon var 10 år.

Mathilda föddes när Maria var 47 år gammal. Faddrarna vid dopet Carl Asp och hans hustru Cajsa lovade att uppfostra flickan, men hon dog i mässling bara 4 år gammal.

Maria är farmor till min farfar som dog samma år som jag föddes. Förr pratade man inte så mycket om äldre tider så mycket har gått förlorat. Man såg bara framåt och ältade inte i det gamla. Tack vare husförhörslängderna så får man veta lite mera och känna hur förfäderna kämpat sig igenom livet.

 

Litteratur och referenser

Lindstedt Cronberg; Marie, Synd och skam. Ogifta mödrar på svensk landsbygd 1680-1880. Lund 1997.

Husförhörslängder; Vånga församling, Rystad församling.

Bouppteckning; Åkerbo häradsrätt.