Släktforskning

berättelser om min släkt

Min mormor Anna Matilda Andersson född Sundin

Anna 1915

Min mormor föddes 1894 på Alla Hjärtans dag i torpet Sixtorp i Drothems socken. Hon kom till världen som barn nummer två efter brodern Karl som föddes två år tidigare. Hennes far August Sundin kom från fattiga förhållanden och hade innan han gifte sig arbetat som dräng och varit i Amerika i två omgångar. Man kan undra hur en fattig dräng hade råd att ge sig iväg till Amerika. Det var så att man behövde arbetskaraft i USA och därför värvade man personer som såg fram emot att få ett bättre liv. Biljetten betalades av värvningsfirman. Båten Romeo avgick från Göteborg den 24 mars 1882 till Hull i England och därifrån vidare till New York. August hamnade i Chicago och arbetade som rallare. Han återkom till Sverige i oktober 1884 och arbetade återigen som dräng. Han var tydligen en man med ambitioner för ännu en gång lät han sig värvas och fick arbete vid en masugn. Destinationen den här gången var McKeesport. Rutten var densamma som förra gången och fartyget Rollo avgick från Göteborg den 30 april 1886. Han stannade inte nu heller utan återkom till Sverige och Kulefall i Östra Ryd den 12 april 1889. Han var då 40 år gammal.

I Östra Ryd bodde en ung hemmadotter Johanna Charlotta Granat. Hon blev hans hustru och de köpte torpet Sixtorp i Drothem och bildade familj. August finansierade köpet dels med pengar han tjänat i Amerika och dels med ett lån från Charlottas far. Den lilla familjen levde i torpet och brukade jorden. August fiskade i en liten sjö i närheten och lyckades väl ibland med att få upp lite fisk som Charlotta fick rensa. Hon var inte speciellt förtjust i det men det bidrog till att det fanns mat på bordet. Barnen Karl och Anna gick i Sixtorps skola. Lyckan varade inte i så många år. När Anna var 14 år dog hennes mamma och pappan fick själv ta hand om de två barnen. Ett och ett halvt år senare dog även fadern och barnen blev utan föräldrar och satta under förmyndaren Frans Lundström.

Konfirmation den 5 juni 1909. Anna längst till vänster tredje raden nerifrån

Anna började arbeta som piga i Stintorp som låg alldeles i närheten av Sixtorp. Där fanns en affär och någon gång hände det att även hon fick hjälpa till med betjäningen när familjen var bortrest. Det finns ett brev från 1911, flera brev från 1914 och slutligen ett brev från mars 1915 från Anna till hennes bror Karl. Breven är skrivna under tiden som hon är i Stintorp. Det sista brevet är skrivet i Liljerum där hon arbetade innan hon gifte sig med äldste sonen Hjalmar.

Anna tänkte på sin bror och var orolig för att han inte skulle ha det bra. I breven berättade hon om vardagliga händelser och under 1914 var hon ute på olika fester och dans ordnades på gårdarna runt omkring. Hon skrev även om sin reslust och att hon skulle vilja se andra ställen än just hembygden. Till sin bror som gjorde militärtjänst i Linköping skrev hon att hon skulle komma och hälsa på. Det framgår inte i något av breven att det blev verklighet, men jag hoppas att det hennes önskan uppfylldes. I det sista brevet från 1915 berättade Anna att Hjalmar och hon skulle förlova sig. De skulle cykla till Norrköping och sedan åka vidare till Hjalmars syster och svåger i Gistad.

Anna och Hjalmar gifte sig den 22 juni 1915 och flyttade till Ullebro utanför Söderköping. Där föddes barnen Olle och Nisse. I början av 1920-talet flyttade familjen in i sitt nybyggda hus Annelund i Söderköping.

Det var Hjalmar som byggde huset, ett tvåvåningshus. De bodde själva på undervåningen och hyrde ut övervåningen. I det huset föddes min mamma Inga-Britt. När pojkarna blev stora så byggde man om uthuset till bostad och när barnen blev vuxna och bildade familj så köpte Olle grannvillan, Nisse flyttade in i undervåningen och Inga-Britt på övervåningen. Uthuset inreddes nu för mormor och morfar, ett vardagsrum, ett kök och en liten hall. Där hälsade jag på så gott som dagligen när jag växte upp. Mormor hade nog ett ganska bra, men arbetsamt liv. Hon lagade mat och tvättade åt man och barn. Anna och Hjalmar umgicks även med vänner och ett parti kort vid köksbordet var det ingen som sa nej till. De var även med i Pensionärsföreningen.

Pensionärskören, mormor längst fram till höger

Anna blev änka 1957 och ungefär samtidigt fick hon sockersjuka. Jag minns de grova nålarna till sprutan som hon fick ta varje dag och som hon tog själv ända till slutet av sitt liv. En franska med ost till kaffet blev hennes diet i fortsättningen och hon var noga, inga kakor. Pensionärsföreningen anordnade olika aktiviteter och där var hon med, bland annat i en sångkör som samlades varje vecka och även uppträdde ibland. Jag vet också att hon var med på en resa till Visingsö. I slutet av femtiotalet följde hon med sin dotters familj på en veckolång båttur till Stockholm med besök på Skansen. Mormor dog 77 år gammal. Då hade hon sålt sitt hus, men bodde fortfarande kvar i den lilla röda stugan.