Släktforskning

berättelser om min släkt

Några episoder i Petter Hjeltes liv

Per Olovsson föddes i Snickartorpet i Eds kapell (Östra Ed). Torpet brukades av föräldrarna Olof och Maja. När Per var 11 år dog hans mor och han flyttade tillsammans med sin tio år yngre bror Nils till mostern Ingeborg Larsdotter och hennes man Johan Persson på Udden. Per flyttade något år senare till Ugglebo, Kråkvik där han arbetade som hos Bengt Nilsson, som var hans gudfar. Arbetet som dräng fortsatte sedan hos Lars Hansson i Koppemåla.

Per sökte sig vidare och blev antagen till grenadjär för hemmanet Skälv i Rystad socken och flyttade dit år 1822. Ett år senare gifte han sig med Stina Abrahamsdotter född i Rystad. Tillsammans fick de nio barn varav sju överlevde sina föräldrar. Peter Hjelte fick avsked som livgrenadjär vid årsskiftet 1845, han var då 46 år gammal. Familjen bodde kvar i torpet fram till 1850, då de flyttade till Skälv, Uppgården.

I husförhörslängderna kan man ibland se att prästerna gjort en anteckning om en del personer att de gjort sig skyldiga till stöld. Det är precis vad som hände före detta livgrenadjären Per Olovsson Hjelte vid två tillfällen. Den här anteckningen följer oftast med livet ut från församling till församling. Första gången som han fick ett straff berodde det på att han blev anklagad för att tillsammans med Anders Månsson och Petter Persson ha stulit 1 tennfat, 1 kanna brännvin samt åtskilliga matvaror tillsammans uppskattat till ett värde av 28 riksdaler och 32 skilling banco. Hjelte nekade till att ha varit delaktig, men hade dagen innan gjort ett besök hos Waste Wastesson där man slaktat, gått därifrån klockan fem och inte kommit hem förrän klockan fem på morgonen med en butelj brännvin. Hjelte kunde inte redogöra för var han uppehållit sig och ansågs därför skyldig. Som straff fick han 26 dagars fängelse på vatten och bröd och uppenbar kyrkoplikt i Östra Hargs kyrka. Det här hände natten till den 30 januari år 1849.

Intyg från prästen inför rättegången.

Afskedade Lifgrenadjären Petter Olofsson Hjälte från Skälfs ägor är född i Eds Capell den 14 februari 1799. Har försvarlig kristendomskunskap och begick den heliges nattvard senast den 1 juni 1848. Hans frejd ät två-tydig ehuru han ej mig hveterligen varit anklagad eller sakfälld för något verkligt brott, Rystads Mittgård den 7 feb. 1849, Johan Isaac Håhl, prost och kyrkoherde.

Nästa gång som Hjelte råkade illa ut var i januari 1851. Svärsonen Ekström kom kvällen den 19 januari och överlämnade en påse med en mängd talgljus och tre paket strykstickor (tändstickor). Han talade inte om var han fått detta ifrån, men lät Hjelte förstå att han kunde använda gåvan. Därför sorterade Hjelte ut de oskadade ljusen och smälte ned resterande till talg. Hans hustru Stina var inte hemma, så hon visste inte vad som försiggick. Hjelte lovade sin svärson att han skulle få ved som ersättning för gåvan.

Morgonen den 21 januari kom Ekströms hustru Brita Stina hem till föräldrarna. Hon skulle hjälpa sin mor att skäkta lin (avlägsna de veddelar som inte fallit av vid bråkningen). Brita Stina berättade då att hon i förtroende fått kännedom om att gardisten Möller skulle hämta talgen och sälja den på marknaden i Norrköping. Den 23 januari gjordes en polisundersökning i makarna Hjeltes hem och de blev utsatta för förhör, men lämnade inte samstämmiga uppgifter. När kronolänsman undrade varför, så berodde det på att om Ekström hade nekat till att ha lämnat sakerna hos dem så var de rädda för att få skulden. Det fanns också ett vittne Westerholm som gått förbi parets bostad och tittat in genom fönstret och då upptäckt att en gryta stod på elden och sett att dottern Brita Maja fanns därinne, mot vanligheten var fönstret till stugan täckt med en gardin. Dagen efter hade vittnet knackat på hos Hjeltes och då sett tre stycken talgljus som liknade dem som återlämnats till änkan Rundgren.

Den förre livgrenadjären Petter Hjelte från Skälv i Rystad socken får av Rådstugurätten genom eget erkännande att han är medveten om att Ekström stulit varorna, ett straff för andra resans stöld att böta 48 riksdaler och 32 skillingar. Om han inte har några tillgångar får han 14 dagars fängelse vid vatten och bröd på Länshäktet och en söndag vid högmässan stånda uppenbar kyrkoplikt i Linköpings domkyrka. Han får också betala 1 riksdaler för att gottgöra vittnet Westerholm. Samtliga berörda förklarade att de var nöjda med utslaget. Hjelte uppgav att han ägde tillgång till bötesbeloppet som tilldömts honom.

Rättegångsprotokollet står nedskrivet på 39 sidor och sträcker sig från den 29 januari till den 26 februari  år 1851.

Enligt förteckningen över Linköpings läns häkte så var Petter Hjelte 1,79 meter lång hade blå ögon och brunt hår.

Petter Hjelte dog den 13 december 1858 i Rystad, strax efter sin fru Stina som dog den 26 november 1858.

Kanske hade han det ganska bra en stor del av sitt liv. Han fick börja arbeta tidigt och hade sedan tur att få bli livgrenadjär och stiga lite på samhällsstegen. Livgrenadjären hade lite högre status än en torpare och fick ofta vara med på både dop och bröllop. Det finns många ättlingar till Hjelte spridda runtom i Sverige.

Petter Hjelte är min farmors farfars far.

 

Källor:

Soldatregistret Östergötland FL-01-0118-1818

Husförhörslängder: Östra Ed, Rystad

Åsvikelandets torp och gårdar, Sigvard Hjalmarsson m fl, Östra Eds hembygdsförenings skriftserie

Linköpings rådhusrätt och magistrat AIIIa:2, bild 450-510 nr 28, 570-590 nr 37, 790-810 nr 48, 950-1010 nr 59

Åkerbo häradsrätt AIa:38 (17/2 1849)

Sevärdhetsregister version 2 Valdemarsviks kommun